Formen går upp och ner
Nu var det ett tag sedan jag skrev sedan sist. Då trodde jag att formen var på väg upp efter Hamburg Marathon då jag följde upp med seger i Strömmingsloppet. Kroppen kändes med rätta lite seg men blev piggare och piggare för varje dag och snart väntade Kungsholmen Runt men som i ett trollslag så förbyttes min sköna känsla till stelhet och en tung kropp dagarna innan loppet. Loppet gick riktigt kasst och lyckades inte ens ta mig under 34 min på milen. Banan är ingen favorit med sin knixiga bansträckning mellan Kristineberg och Fredhäll men jag borde ändå ha sprungit bättre med tanke på hur det kändes i början på den veckan. Fick tvivel om formen.
Tänkte ta tävlingsledigt veckan efter men då fick jag höra av en konsultkollega om ett litet 5 kilometerslopp i Djursholm som arrangerades av Djursholms Träningscenter. Ett skojlopp skulle bli perfekt träning. Jag tycker ju att det är roligare att tävla än att springa intervaller så jag anmälde mig efter avstämning med Coach Clefberg som gav sitt godkännande. Loppet har tydligen arrangerats i tio år och det var många deltagare från träningscentrets kundkrets och totalt var det nog strax under hundra personer som sprang. Något försenade kom loppet igång och jag hade provsprungit banan så jag visste hur den skulle gå. Det var rätt mycket upp och ner och två flacka partier dels vid vattnet men där blåste det motvind och dels inne vid centrum. En kille hakade på och vägrade släppa. Han gick om i en backe men jag rullade ikapp och visste inte om han var taktisk eller inte för näst följde motvinden vid vattnet men vid 3 km fick jag en lucka. Hela sista kilometern gick uppför med ett upplopp som är den brantaste backen på hela loppet. Till min förvåning såg jag att jag skulle slå banrekordet när jag kom flåsandes på backupploppet. Lyckades springa de 5 kilometrarna på 16.25 trots en bana som inte passar mig alls och slog banrekordet med 21 sekunder. Årets andra seger bärgad. Han som följde mig större delen av loppet kom 5 sekunder efter sedan var det ett stort hopp till plats tre.
Stärkt av en seger och känslan av att formen inte var så kass ändå som Kungsholmen Runt antydde såg jag fram emot Göteborgsvarvet. Senast jag sprang varvet 2013 blev det årets varmaste dag från att ha varit rätt kyligt så värmen kom som en chock. Tog mig då helt färdig i mål på precis under 77 min men eftersom de flesta led fick jag ändå min bästa placering då jag tog mig in topp 50 med 47:e plats. Året innan hade det också blivit varmt och jag minns att jag var rejält missnöjd med 1.13.06 som dock är min bästa tid på varvet. Nåt hände inför detta lopp också. Trots idealisk temperatur nästan så kändes det enormt tungt direkt från start. Andningen var så tung att jag funderade över att bryta för det kändes inte rätt. Sprang lugnt de första 5 km för att enligt plan öka ute på Hissingen men det gick inte alls. Efter sista bron ville jag bara komma i mål. Min lägstanivå brukar vara ett lopp på 73 min som tex i Utrecht tidigare i år när jag tom tvingades gå lite. Nu blev det 1.14.51 och plats 79 och min SM-placering blev ca 20 platser sämre än förra året då jag nu slutade 46:a. Jag får nog klassa detta lopp som min sämsta halvmara någonsin. Funderade på om det var pollen som påverkat eftersom det under helgen var höga halter men jag har å andra sidan vid tre tillfällen allergitestat mig utan att det har visat något men nåt konstigt inträffade iaf. Jag är inte speciellt sugen på att springa varvet för en 7:e gång i alla fall.
Nu väntar mitt 10:e raka Stockholm Marathon nästa helg. De två senaste åren ha det gått kasst men med erfarenheten från dessa kassa två år vet jag att jag kommer i mål även om det sker nästintill krypandes.
