Rolig avslutning på hösten
Efter Berlin Marathon ville jag avsluta säsongen med att ha kul i ett par lopp. Det som väntade var Hässelbyloppet, Terräng-DM och Terräng-SM. Missade tyvärr Hässelbyloppet förra året pga problemen som jag skrev om i mitt tidigare inlägg så detta år skulle jag springa trots att det bara låg två veckor efter Berlin Marathon. Kroppen kändes dock ok. Trots att jag hade bestämt mig bara för att ha kul så blev det nervöst innan start. Kom iväg sent pga en liten miss av den som höll i startbandet så jag fick börja med att hoppa över startbandet och sedan sick sacka mig fram tills jag hamnade med en grupp som jag höll det tempo jag kunde hålla för dagen. Fick ligga och dra en del men det är jag rätt van vid nu för det händer hyfsat ofta på lopp.
Tidigare under sommaren hade jag sprungit Karlstad stadslopp på en för mig dålig tid på 34.17. Det var också två veckor efter en mara och den tiden var jag inte alls nöjd med så nu hade jag chansen till revansch. Loppet gick bra ända fram till sista backen då jag försökte haka på en kille som gjorde ett ryck men fick värsta kräkattacken. Sprang och hulkade mig ner mot svängen in till arenan och fick springa i mål i ingemansland. Tiden blev 33.37 så man kan lugnt säga att jag krossade tiden från Karlstads stadslopp. Tiden är också bara 19 sekunder från mitt pers på landsväg och det snabbaste loppet jag har gjort två veckor efter en mara. En litet minipers kan jag väl få kalla det då? :)
På två veckor hade jag nu gjort årets snabbaste mara och årets snabbaste mil. Veckan efter väntade Terräng-DM där jag ställde upp manliga 12 km för seniorer. Hade tänkt nöja mig med veteranklassen men det fanns inga anmälda i M35 så det fick bli seniorernas långa bana. Till min förvåning ställde de bästa löparna upp på den korta banan. Då öppnades dörren till medalj. När de bästa är borta då gäller det att passa på. Terräng är inte min starkaste disciplin men det är kul att några gånger per år köra något som inte är asfalt. Enhörnas Andreas Bergstedt drog iväg rätt omgående på första varvet och var tämligen överlägsen men han tävlade inte DM. Det var jag och Fredrikshofs Niklas Sydow som fick kämpa om den ädlaste medaljen. Sydow fick en lucka som jag nästan täppte igen på tredje varvet men trampade snett och fick ett stopp så luckan växte till ca 70 m och den luckan höll vi fram till sista varvet då den utökades något men jag var nöjd med att få en medalj. Det trodde jag inte. Har som bäst varit sexa på ett terräng-DM tror jag. Jag har inte kunnat träna på nån överfart så jag låg och malde loppet igenom och tiden var helt ok.
Nu tyckte coach Kent att jag skulle satsa på en mara till. Den ena luckan som fanns i min kalender var 7 november då Vintermaran gick. Jag höll dock detta hemligt för jag skulle bara springa om kroppen kändes ok och om lusten fanns efter Terräng-SM.
På Terräng-SM näst sista helgen i oktober körde jag en dubbel och tävlade både lördagen och söndagen. Totalt 20 km skulle avverkas. Har testat detta en gång innan i Falun när SM gick där 2013. Tävlade på lördagen i veteranklassen M35 och distansen var 8 km. Blev stängd i starten av en kille som demonstrativt ställde sig mitt framför precis innan start. Kom iväg nästan sist och det var trångt hela vägen under första varvet. Kom ikapp tätklungan precis innan varvning. En kille gjorde ett ryck och jag tog täten i förföljarklungan och så såg det ut i två varv. Var ikapp efter andra varvet men han fick en lucka igen när den stora backen kom vid varvningen. Jag och backar går inte ihop. Inför sista varvet var vi fem som höll ihop och jagade ledaren. Då gjorde Björnstorps Henrik Orre ett ryck som jag inte alls kunde svara på. Låg i mitt malande tempo och hade inte förmågan att öka. Helt plötsligt var vi fyra kvar i en förföljarklunga och guldet och silvret i princip klart. Jag körde på med min malande taktik men var chanslös i spurten. Jag lyckades bli 5:a precis som år 2013. 3-6:e plats var alla inom 5 sekunder tror jag att det var. Vi lyckades dessbättre att ta ett silver i lag. Det var kul. Min kompis Björn Torssell gjorde en comeback och kämpade sig i mål och tillsammans med vår klubbkamrat Piotr Wojcik lyckades vi bärga silverpengen.
På lördagen väntade sedan 12 km för seniorer. Kroppen kändes mycket piggare än dagen innan men när startskottet gick var det bara tungt. Var igen nästan sist och fick slita för att komma ikapp de framför. Tog inte alls många placeringar men gjorde ändå ett helt ok lopp igen. Blev inte sist i alla fall. Kom i mål på 44:e plats av 51 som tog sig i mål. Jag vet inte hur många som startade. Hässelby hade 3 lag till start men tyvärr bröt en så det blev ingen placering i lag för min del.
Nu väntade Vintermarathon. Kroppen kändes i bra form. Nu hade jag fått några race i kroppen till skillnad från Berlin och kroppen kändes återhämtad. Dessvärre vaknade jag upp med en förkylning i kroppen på onsdagen och loppet skulle gå på lördagen. Det lustiga var att jag bara vara hängig men inget bröt ut. Hoppades in i det sista på en start men på lördagmorgonen när jag testjoggade bestämde jag mig för att inte starta. Fick nöja mig med att heja fram löparna som sprang. Två av dem, Tomas och Tobias, krossade sina tidigare pers och Tomas kom tom under drömgränsen 3 tim.
Är nu inne på säsongsvilan. Joggar ett pass om dagen och försöker hinna med så mycket socialt som möjligt. Jag är dock väldigt taggad inför nästa säsong. Hamburg Marathon väntar i april. Gubben har inte gett upp än.
