Motionären mot eliten

Jag ska dela med mig om livet som löpare. Målsättningen är att se hur bra jag kan bli och maraton är specialdistansen.

Hamburg Marathon: Pers igen efter 2 år men inte helt nöjd

Publicerad 2016-04-18 19:15:14 i Allmänt, Sport, friidrott, hälsa, löpning, marathon, träning,

Så var det äntligen dags för Hamburg Marathon. Det som har varit vinterns och den tidiga vårens stora mål. Formen kändes bra även om inte den riktiga snabbheten har infunnit sig. Har haft en omstart i år med fokus på att hålla mig hel och få mer vila. Det har bla inneburit färre resor till Hässelby för träning med klubben utan det har blivit mer själv och jag har haft en lugnare jobbperiod än samma tid förra året. Träningen har byggts upp försiktigt med att först komma igång med ett tröskelpass i veckan i januari och sedan bygga på med ett pass 1*6 min på band i februari och 11 mars körde jag 4*1000 m på bana utomhus. Det var första gången sedan 3:e juli 2015 som jag körde "regelrätta intervaller". Hann även med 1*3000 m efter IVSM på just 3000 m. Sedan kom Utrecht halvmarathon, lite sjukdom och två millopp som uppladdning inför Hamburg Marathon. Lite fart men kroppen kändes pigg.
 
Jag och min gode vän klubbkompisen Martin Öhman fick sällskap till Hamburg av Hässelbys medel- och långdistansansvarige Albin Johansson och väl på plats fanns Josephine Ambjörnsson med make och en vän. Vi såg till att käka en middag ihop som blev trevlig och var sådär avslappnad som det ska vara dagen innan ett lopp. Klubbens kassör Andreas Rehnborg med familj och vänner fanns också på plats i staden men hade inte möjlighet att sluta upp. 
 
Allt flöt i princip som det skulle fram till starten. Jag och Martin hade rekognoserat dagen innan för att slippa onödiga stressmoment och kom långt fram i fållan. Vi hade fått tips om att det skulle finnas en farthållare för damgrupp 3 som skulle hålla 3.32-fart vilket vi tyckte lät bra. När starten gick kom vi iväg lugnt och fint. Jag tog rygg på Martin som är en gammal banlöpare och van att hitta luckor och ta sig fram de första 100-talet meter. Sedan försökte vi hitta damgrupp 3. Vi passerade en som var farthållare åt en långsammare grupp så vi fortsatte framåt i lugn takt tills vi till slut hittade en grupp som verkade hålla en bra fart och det fanns åtminstone två damer med i gruppen men jag tror inte att det var rätt grupp. Farten var dock bra så vi valde att ligga kvar. En tyska såg ut att ha farthållare så vi lade oss bakom och flöt med. Innan loppet var det ytterst oklart vilka kläder som skulle bäras för det såg inte ut att bli varmt men efter uppvärmningen valde jag att starta med armvärare, linne, vantar och korta tights. Detta blev dock lite för varmt så vid 10 km hade armvärmare och vantar flugit av. Fick lite problem med magen kring 8 km men misstänkte att jag var lite för varm och sedan vid 10 km gav Albin mig fel flaska. Fick sportdryck och inte vatten men det gjorde susen så att magproblemen försvann i ett gasmoln bakåt. Skönt att det inte var värre än så.
 
Loppet går perfekt fram till nånstans mellan 16-18 km då vi möter en kille som jag tror har brutit för han kommer i motsatt riktning men när han kommer till oss så lägger han sig först och börjar agera hare. Han drar upp farten visar det sig och femmorna börjar gå fortare. Från att ha varit en grupp dras vi nu ut till ett streck ibland och ihop ibland. Banan är inte helt platt utan böljar lite upp och ned hela tiden lite förrädisk känns det som. Jag vet inte om jag kan lite på min gps för den har visat både snabbt och långsamt beroende på backe upp eller ned men så länge det inte känns jobbigt så får det vara ok. Vid 25 händer det som jag fruktat. Benen vill inte hänga på i det tempo som har dragits upp. Det visade sig senare att haren hade ett tempo på 3.25 eller snabbare under ett par km enligt Martins klocka efter loppet. Jag tappar gruppen men känner mig ändå pigg i bollen och har bra teknik men det går ändå inte. Hamnar direkt i ett ingemansland och farten sjunker. Har en downperiod och försöker tänka positivt att jag ändå har 2 min att gå på för att ta mig under de magiska 2.30. Haren klev för övrigt av vid 30 km och det ser ut som att vissa löpare återgick till tempot som var innan. 
 
Vet inte exakt när men nånstans kring 30 km kommer en sydamerikanska ikapp mig och till min förvåning så kommer jag in i hennes tempo och kommer in i en andra andning och får en positiv boost. Tyvärr kommer en man strax ikapp oss och springer om. Givetvis får jag en manlig hybris och hakar på honom och försöker komma in i hans tempo men det håller bara 1-2 km sedan tappar jag. Sedan hör jag ett par välbekanta steg bakom och där kommer min lilla sydamerikanska och springer om mig, som ser ut att vara stor som Barbapappa bredvid henne. Kvinnlig smartness vinner återigen över manlig hybris. Framför mig i resultatlistan finns två sydamerikanskor och båda sprang in på 2.29 så det grämer mig att jag inte var lite mer cool.
 
Får ändra min målsättning till slut till att slå pers. Försöker räkna ut vad jag bör springa på för att komma in under 2.31 men det går banne mig inte att räkna ut så här långt in i loppet. Blir till att göra ett överslag. Vid 40 km ser jag att chansen finns men nu är jag riktigt trött. Får jag sedan bara se skylten för 42 km så är det bara att spurta men ack jag missar det med 4 sekunder för att komma in under 2.31 men ett nytt pers iaf!!! Tiden blev 2:31:03. Jag som funderade på att lägga av när allt gick i måll för bara några månader sedan. 
 
Är lite missnöjd med loppet men bestämmer mig för att ett nytt personligt rekord är ändå ett nytt personligt rekord så jag får vara glad för det. Det är ändå drygt 2 år sedan jag slog pers senast på maran.
 
Martin sprang in på 2:26:30. Fantastiskt bra! Det är den snabbaste tiden av en manlig Hässelbylöpare sedan Haben Idris 2.25 i Stockholm 2013. Josephine sprang också bra och gjorde sitt snabbaste lopp på 5 år med 2:48:50 och vår egna kassör tog sig runt på 2:53:08.
 
 

Kommentarer

Postat av: Andreas Rehnborg

Publicerad 2016-04-19 10:00:58

Hej gubben

Jag tror fortfarande på upplägget med 2 helt jämna halvor med tanke på att du inte kört så mycket fartträning. Du hade kunnat dunka in under 2.30 om du bara kunde vara lite kall någon gång din hetsporre :-)

Jag tror på dig, såg dina oanade talanger redan 2004!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Niklas Andersson

Jag tävlar för Hässelby SK med följande personliga rekord: Maraton: 2.31.03 (2016) Halvmara: 1.11.32 (2011) 10 000 m: 33.13 (2013) 10 km landsväg: 33.18 (2011) 5 000 m: 15.59 (2012)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela