Motionären mot eliten

Jag ska dela med mig om livet som löpare. Målsättningen är att se hur bra jag kan bli och maraton är specialdistansen.

Misslyckat i Utrecht men lägstanivån är intakt

Publicerad 2016-03-21 20:50:00 i Allmänt, Sport, friidrott, hälsa, löpning, marathon, träning,

Jag och pappa gjorde en snabbvisit till Utrecht i Nederländerna i helgen. En halvmara väntade. Var lite orolig innan eftersom jag alltid brukar få problem med magen första långloppet för säsongen. Helst skulle jag vilja ha haft ett annat lopp innan detta men det var lite ont om tävlingar på hemmaplan. Tyckte ändå att jag visat en hyfsat form trots mitt försiktiga upplägg.
 
Vi kom till Utrecht på lördagen och hotellet Park Plaza Hotel låg mitt i en byggarbetsplats men det byggdes lite varstans i stan så det kanske inte var så konstigt. De hade såklart missat att vi skulle ha två singelsängar men jag visade upp en bister min och vips så hade vi blivit uppgraderade. Jag och far tog en sväng till stan och käkade lunch och kollade även upp lite praktiska detaljer inför morgondagen.
 
På tävlingsdagen begav i oss iväg med lite marginal. Det gick extra insatta gratisbussar från centralen till starten vid Utrecht Science Park där universitet ligger. 900 m från starten får man hämta ut nr-lapparna och här blev det strul så jag fick kämpa för att hålla mig lugn och inte hetsa upp mig. Det visade sig nämligen att jag inte stod med i startlistorna men efter att ha läst igenom listorna tre gånger och pappa två gånger, hittade jag en kille med en dator som kollade upp startnumret. Steg 2 blev att leta upp sin nummerlapp. Vi är lite bortskämda annars med att en person delar ut nummerlappen. Här kom nästa stresspåslag då min lapp inte låg i nummerordningen men tur att coach pappa var med för han hittade den i en annan rad mitt bland högre startnummer. Då infaller steg 3, jag är seedad i en startgrupp F vilket lät väldigt långt bak. Får igen börja leta upp funktionärer som vet något. Blir till slut hänvisad till starten och vandrar dit och börjar fråga några funktionärer där. De hänvisar mig först tillbaka till nummerlappsutdelningen men jag står på mig och känner en uppdämd aggression stiga i kroppen och till slut får jag prata med en från organisationen som har någon form av ansvar. Hon ringer ett samtal och någon minut senare är jag seedad i startgrupp B och har fått en lapp på holländska som ger mig tillåtelse att starta i B.
 
Uppvärmningen går enligt plan efter detta och jag går in i fållan och går in längst bak och får gå fram till B och lappen kommer väl till användning då jag blir kontrollerad flera gånger att jag står rätt.
 
Starten går och jag tycker att jag hittar rätt tempo och efter första km är vi en grupp som bildar en andraklunga efter ledaren som drar iväg en bra bit framför. Vädret är kring 6 grader varmt med nordlig vind. Jag tyckte dock att ett linne bör räcka med vantar. Har ju sprungit ett antal lopp nu i kyla varav en gång i Eindhoven marathon då det blev det värsta ovädret på 30 år. Efter tre km tycke jag att farten har mattats så jag går upp och drar en km och farten ligger kring mitt pers. Efter 5 km springer man in i stan och då börjar kullerstenen. Koncentrerar mig endast på att följa gruppen och när vi väl kommer ut på asfalten igen har jag fått kämpa mig ikapp och när vi kommer upp mot 9 km inträffar såklart det som jag har befarat med magen. Den börjar krampa och det blir en växande lucka framåt. Får till slut börja koncentrera mig på att försöka slappna av och andas eftersom det blir ansträngt med andningen när magen krampar. Jag vet dock att det brukar släppa efter ett tag men farten sjunker mer och mer. Hamnar i ingemansland och blir omsprungen av en som jag försöker komma ikapp men det blir istället att vi håller avståndet bara. Regn tillkommer nu också. Tappar än mer placeringar och tappar även mer i fart trots att jag försöker haka på de som springer om. När jag kommer fram mot 18 km och det regnar som mest och det känns som att det har varit motvind hela tiden då får jag som håll i magen och tvingas stanna till men tänker att jag måste ta mig i mål även om tiden är piss. Går några steg och börjar sedan jogga och kommer till slut igång med nån sorts fart. Till slut känner jag igen mig från uppvärmningen och då är det bara att köra för nu kan jag vägen och känner mig ändå rätt pigg i kroppen så jag kan spurta helt solo. Långt till någon framför och ingen som hotar bakom.
 
Tiden blev ingen katastrof som jag trodde utan jag landar som vanligt på 73 min när en halvmara går piss. Min lägstanivå är åtminstone intakt. Alltid något att ta med sig plus att jag tar med mig starten på loppet för då kändes det lätt att följa. Placeringen blev 11:a, i M35 blev jag 6:a och tiden blev 1.13,20 .
 
 
Efter loppet blev det snabbt till hotellet bara för att upptäcka att min lazy Sunday checkout som jag har mailat om fyra gånger och till slut fick bekräftelse på plus att jag frågade om det två gånger på plats inte är registrerad på nyckelkortet. Den bistra minen kommer fram igen men det löses fort.
 
Jag och pappa hinner med ett stopp i Amsterdam och går omkring i stan och stöter på en jazzpub där ett band spelar. Det är fullt av riktiga original och kulturrussin bla en poet som skriver nån form av dikt på en massa ölunderlägg till ägarens ogillande uppsyn. Jag som har lite svårt för jazz gillar faktiskt musiken och höjdpunkten är när en kille på 10 år går upp och spelar trumpet med bandet. Det blev nån öl för min del och det är riktigt gott efter ett lopp.
 
Nu blir det en lite lugnare vecka innan tävlingarna tar vid igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Niklas Andersson

Jag tävlar för Hässelby SK med följande personliga rekord: Maraton: 2.31.03 (2016) Halvmara: 1.11.32 (2011) 10 000 m: 33.13 (2013) 10 km landsväg: 33.18 (2011) 5 000 m: 15.59 (2012)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela