Ny distans = nytt pers
Igår sprang jag veteran-SM inomhus på 3000 m. SM går i Bollnäs denna helg så det blev en bilresa dit med min klubbkompis och vän Martin Öhman, som hade klara segerchanser. Jag har aldrig tävlat inomhus och enda gången jag har sprungit i en inomhushall var förra året då jag tre gånger körde intervaller inomhus. Det kändes ovant plus att jag inte visste hur det skulle kännas att springa så kort. Det visade sig finnas en hel del vassa löpare på plats som kunde göra under eller ner mot 9 minuter så nån medalj kändes inte rimlig. Jag som knappt tog mig under 3.20 på intervallerna förra året och i år har jag kört extremt försiktigt med snabba intervaller för att hålla kroppen fit hela säsongen och i princip mest kört tröskelfart.
Har enbart kört min kvalité på band i vinter och det kändes ovant att springa på bana igen. Jag försökte följa en falulöpare men tappade mot honom efter nån kilometer och vågade då inte pressa mig för att täppa igen luckan med risk för att spränga mig. Med facit i hand skulle jag såklart ha försökt hänga i så länge jag kunde för nu hamnade jag i ingemansland och tappade mest hela tiden men varven tog slut fort i alla fall när det är en 200 m-bana. Kom i mål näst sist och kom inte sist vilket var en målsättning. Den andra var att komma under 3.20-fart vilket jag också gjorde då jag gick i mål på 6:e plats på 9.40.22. Det blir i snitt mellan 3.13-3.14. Det ger jag mig själv godkänt för då jag som sagt inte kört alls mycket snabbhetsträning. Skulle dock vilja köra ett race till nu när jag vet vad distansen handlar om även om det inte är min typ av distans som springer med ett lätt maratonsteg.
Martin vann sitt första VSM-guld på 8.45 och var 14 sekunder före tvåan. Mr M såg lätt ut i jakten på sin andra maratonstart i Hamburg.
För min del väntar en halvmara i Utrecht härnäst för att testa formen igen om några veckor inför min start Hamburg maraton.
