Motionären mot eliten

Jag ska dela med mig om livet som löpare. Målsättningen är att se hur bra jag kan bli och maraton är specialdistansen.

Sammanfattning av säsongen 2016

Publicerad 2016-11-13 11:48:00 i Allmänt, Sport, friidrott, hälsa, löpning, marathon, träning,

Eftersom resultaten inte har varit de som jag hade sett framför mig från juni och framåt så är det lätt att vara allt igenom negativ om denna säsong. Har haft problem med andningen och dålig form. Har gjort nåt bra pass på träning men inte fått ut något på tävling och sprungit på några av mina sämsta tider någonsin. Med facit i hand blev det nog ett för hårt tävlande under våren med dubbla maror inom 6 veckor med tävlingar däremellan och bara några dagar efter Stockholm Marathon körde jag igång med full volym för att vara igång till SM-milen som gick 11 dagar efter Stockholm Marathon. Min gissning är att jag inte pallade detta utan blev lite övertränad för ingenting funkade. Har under året haft jätteproblem med andningen när det har varit varmt ute.
 
I början av året sprang jag milen på klart under 34 och då var målet att springa Hamburg maraton. Under sommaren/hösten tog jag mig inte under 34 en enda gång trots att jag medvetet hade dragit ner på mängden och försökte få upp farten. Hade några bottennapp även under våren och det var dels Kungsholmen Runt vars tvära svängar mellan Kristineberg och Fredhäll inte alls passar mig. Likaså blev Göteborgsvarvet en stor besvikelse men där har jag aldrig lyckats. Det är nåt konstigt med Göteborg och varvet.
 
Gjorde comeback på bana efter nästan 3 års frånvaro pga problem med kroppen. Det var en skrämmande upplevelse men alla dessa lopp gick under sommaren då inget fungerade. Värsta upplevelsen var dock Hälsoloppet i Huddinge i augusti då kroppen bara lade av efter 4 km. Blev tvungen att stanna och fick sedan börja att gå. Eftersom det var en varvbana med varvning vid 5 km började jag jogga lite för att bryta vid varvningen men upptäckte att det gick att komma igång igen så jag svalde stoltheten och tog loppet som träning mot Berlin Marathon och kom i mål och fick åtminstone plocka placeringar under andra varvet.
 
Berlin Marathon och jag har inte heller varit en lyckosam kombination. Tre år i rad har jag försökt springa och tre år i rad har jag fått problem. Först är det baksidan som spökar som troligtvis beror på en överansträngd höftböjare och sedan ramlar jag handlöst en vecka innan loppet. Blev återigen en kamp för att kunna starta men med hjälp av smärtstillande kommer jag till start till slut efter att ha bestämt mig sen eftermiddag dag innan lopp. Loppet blev ingen succé men ingen katastrof heller. Fick dock vika ner mig mentalt när det började gå emot för då började jag känna att det gjorde ont lite här var och funderade på om mitt beslut att springa var så bra ändå. Trodde att jag var starkare mentalt men uppenbarligen inte.
 
Nu till det positiva. Säsongens mål var att springa bra på marorna och undvika att bli skadad. Det förstnämnda lyckades jag med. Sprang på nytt pers i Hamburg på 2.31.03 och tangerat banpers i Stockholm 2.34.46. I Berlin blev det 2.34.02 trots problem. Alla tre tiderna platsar på årets topp 25 i Sverige per idag 2016-11-13 kl 11.25. Jag ligger just nu på 13:e plats i statistiken. Jag har som bäst varit 18:e i Sverige år 2011. Kommer för fjärde gången sluta bland de 25 bästa enligt årsstatistiken totalt och för 6:e året sluta topp 25 enligt Sverigebästa. Kommer säkert åka ner några placeringar till innan året är slut men borde inte åka ur topp 25 utifrån hur statistiken har sett ut sedan 1995. Tycker att jag får godkänt för maratonsäsongen då ett pers ändå får slå högst.
 
Det som var kul var att Stockholms två största landsvägslopp i år även var distriktsmästerskapen för Stockholm. Det resulterade i två DM-silver på maraton och halvmaraton. Rätt överraskande med tanke på vilka klubbar som hör till Stockholm och de löpare som finns tillgängliga. Båda medaljerna kom som sagt överraskande för jag hade ingen aning om att det var DM. Inget vidare kommunicerat med andra ord.
 
Det blev även ett VSM-brons på SM-milen. Detta trots att det var 11 dagar efter Stockholm Marathon.
 
Året bjöd även på två segrar under våren. Dels svårsprungna Strömmingsmilen (10 km)  i Vaxholm där jag tyvärr missade mitt banpers pga en arg tant som stoppade min framfart när jag skulle springa upp för en trätrappa och dels DTC-loppet i Huddinge (5 km) där det tom blev banrekord på 16.25 på en backig bana där upploppet var att springa uppför en brant backe. Den tiden lovade gott inför bansäsongen men icke.
 
Slutsats var att våren var bra. Jag gjorde millopp på snabbare tider än under sommaren trots att jag körde mer mängd och mindre kvalitet. Gjorde min snabbaste halvmara i årets första riktiga lopp i Utrecht i Holland då jag gjorde 1.13.20 och ändå fick problem med en krampande mage och fick gå lite mot slutet. Milen lovade gott då jag trots maratonsatsning gjorde två millopp på 33.43 resp 33.42 vilket lovade gott inför resten av året då det rimligtvis borde ha gått snabbare. Jag borde ha vilat mer efter maratonloppen så nu kommer jag återgå till min normala plan för återhämtning inför nästa säsong. Blir därför en omstart efter årsskiftet med ett upplägg som jag hade i våras med vissa små justeringar. 
 
Just nu är jag förkyld men det sammanföll med säsongsvilan och det värsta snöfallet i Stockholm på 111 år så skulle jag någon gång bli förkyld under året så var det väl nu men jag är efter 4 dagars träningsuppehåll jäkligt sugen på att komma igång och röra mig igen.
 
 

Om

Min profilbild

Niklas Andersson

Jag tävlar för Hässelby SK med följande personliga rekord: Maraton: 2.31.03 (2016) Halvmara: 1.11.32 (2011) 10 000 m: 33.13 (2013) 10 km landsväg: 33.18 (2011) 5 000 m: 15.59 (2012)

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela