Återigen dålig uppladdning inför Berlin
Tävlingarna har inte gått lysande i sommar som jag beskrev i mitt tidigare inlägg och det riktiga bottennappet kom i Hälsoloppet i Huddinge när kroppen stängde av efter 4 km så att jag fick stanna och gå trots en kontrollerad öppning. Gick lite och började jogga mot varvning vid 5 km för att bryta men ångrade mig och tog det som träning inför Berlin Marathon. Jagade bara placeringar och tog mig upp till tionde plats men tiden var ju riktigt kass såklart, 35.13 på 10 km.
Efter loppet blev jag orolig att nåt var fel så jag drog igång en hälsoapparat och började kolla hjärta och lunga. Har fått röntga, köra ultraljud och arbetsprov. Detta blev uppladdningen inför Stockholm Halvmarathon som jag skulle ha som genrep inför Berlin. På tävlingsdagen var det högsommarvärme och då går det inte att springa fort så pers hade jag gett upp på förhand men jag tänkte ändå utmana mitt årsbästa från Utrecht halvmarathon i mars då jag i kyla, regn och med en krampande mage och med lite gång ändå tog mig runt på 1.13.20. Gjorde ett bottennapp på Göteborgsvarvet då andningen ställde till det så nu skulle jag åtminstone jaga ett årsbästa. Det gick om intet direkt såklart. Glömde min klocka så jag hade ingen om fart men gick på känsla och sprang så att det skulle kännas lätt i början för att sedan kunna trycka där det blir flackt. Mellantidsklockorna längs med banan visade helt galna tider så jag hade ingen aning om fart men låg ändå före flera som har sprungit fortare än mig på 10 km och såg länge sådana som är snabbare framför. Vid Norr Mälarstrand där jag tänkte trycka på hände ingenting utan jag fick försöka hålla den fart som var bäst för dagen. Funderade på att bryta men strax efter 10 km stod Lorenzo Nesi (Studenternas nestor och landslagsledare) och ropade att jag låg topp 10 bland svenskarna så jag började hålla koll på de framför som jag tyckte mig närma. Vid Tanto kom jag ikapp två stycken varav en var min klubbkompis Andreas Jansson som debuterade på sträckan. En lirare kom ikapp mig uppför mot Slussen som jag tyvärr fick släppa men ingen annan kom nära. Vid Slussen ropade speakern ut att jag har sprungit loppet på 72 min som bäst "men det skulle jag inte slå idag". Med dessa uppmuntrande ord gav jag mig ut på sista kilometern och försökte rädda det som räddas kan. Lorenzo hade nu tagit sig till Slottet och ropade att jag låg topp 15 och jag slutade på 15:e plats med 1.14.38. Usel tid igen och jag var rätt missnöjd men förvånad över placeringen.
Jag har i efterhand tittat på årsbästa för de före mig på listan och jämfört med deras årsbästa (av de jag har kunnat hitta) och alla ligger ca 1-4 min sämre än årsbästa. Jag låg dryga minuten sämre så loppet kanske inte var riktigt så dåligt ändå i värmen. Ser ut att räcka till en DM-medalj också.
Dagen efter loppet skulle jag jogga lätt som vanligt efter en halvmara men var väldigt konstigt stel i höger baksida. Avbröt söndagens pass och även måndagens och började istället köra vattenlöpning i dagarna tre. Blev lite bättre men var fortfarande öm upp mot sätet på höger baksida. Beslöt mig för att gå till en naprapat i fredags och han fann att det inte var någon skada eller inflammation utan att det snarare var höftböjaren som spökade och drog kroppen snett. Han fixade och donade.
I lördags kändes det lite bättre men beslöt mig ändå för att ställa in ALJ Open som jag hade tänkt köra som ett sista snabbhetspass inför Berlin. Joggade på eftermiddagen på en grusväg och skulle stanna för en kisspaus. Springer in på en stig och tappar för en halv sekund koncentrationen när jag hör ett ljud och snavar på en rot och faller handlöst ner på mitt vänstra knä men tar även emot på höger armbåge och rullar runt via höger axel till att bli liggandes på rygg. Fattar ingenting men jag känner att det inte är helt hundra i knät. Samtidigt kommer ca 10 cyklister med kartor farandes och det var dessa som lät. Kommer upp och lite blodvite har uppstått och jag har borstar bort barr. Joggar klart passet för att komma hem men tar det försiktigt. Efter passet svullnar knät upp men det ser inte ut att vara så farligt men det gör ändå ont at gå. På en middag senare på kvällen träffar jag doktor Daniel som får titta och rekommenderar en Ipren och vila men om knät känns ok kan jag träna på söndag.
Idag söndag känns faktiskt knät bättre. Nu är det istället axel och skuldra på höger sida som känns värre. Beslutar mig för att genomföra det sista långpasset men att springa väldigt väldigt lugnt. Känns lite i knät men inte lika ont som dagen innan. Känner efter ett tag att magen börjar bli orolig och att en löparmage närmar sig. Får börja gå efter ett tag och vid Stay Hotel Apartments får jag göra ett toastopp och försöker sedan jogga vidare men det går inte. Får gå och jogga om vartannat. Har såklart glömt mitt busskort för första gången i år så jag får vackert ta mig hem på samma tid som jag hade tänkt vara ute.
Nu har knät svullnat upp lite igen så nu blev det Voltaren gel för att se om det går tillbaka imorgon och jag får nog lägga in vattenlöpning imorgon för säkerhetsskull.
Mina uppladdningar inför Berlin Marathon har inte varit direkt lysande och i år blir inget undantag tydligen. 2014 fick jag ställa in och 2015 hade jag en stukad fot och magsjuka tätt inpå. Får se till att hålla mig cool ändå. Brukar träna på fram till 1-1,5 vecka innan en mara i vanliga fall så nu får jag testa att dra ner två veckor innan. Blir en ny erfarenhet men jag kan ju ändå inte sluta undra om någon sitter med en vodoodocka nånstans och sticker in nålar...
